Gott

Hur kan det vara så galet gott med avokado och keso?

Jag hade cravings på detta när jag var gravid. Inte som i att jag tryckte i mig, utan jag åt detta till lunch flera ggr i veckan. Ja det är fortfarande ett under att jag gick upp så mycket i vikt.

En tur i lekparken

Shiit vet ni hur peppad jag är av Willvin walkers? Det här var kanske vad jag behövde, redovisa för någon vad jag faktiskt gör, så jag gör det!

Igår blev det så mycket som 9875 steg efter en tur till lekparken och en promenad.

Men Jesus vad mina fogar värker! Det är verkligen pest att fortfarande ha såhär ont. Jag trodde faktisk att det skulle försvinna efter förlossningen, men nu har det gått sex månader och det känns fortfarande som att benstrukturen ska falla samman om jag anstränger mig för mycket.

Nu är jag beredd att vidröra ämnet

Man ska aldrig jämföra och oja sig i onödan enligt mig. Idag är jag beredd att berätta lite om min graviditet, det har gått en tid sen jag hade den där magen. Så nu ska ni få ta del av lite av det som gjorde att jag hatade att vara gravid och det som gör att jag drar mig för att göra det igen;

• Jag började må illa i vecka sju och det höll i sig till vecka 24. Sen började det om igen mot slutet av graviditeten.
• Jag kräktes efter varje måltid, så fort jag vaknade och även mitt i nätterna fram till vecka 20.
• Jag började tidigt få kramper i benen nattetid, vaknade av att jag skrek så min älskade fick strecka ut det.
• Fick foglossning som gjorde att jag hade svårt att gå. Inte det optimala då jag har ett fysiskt krävande jobb. Men jag knep igen och stog ut. Sån är jag och för första gången tänker jag säga att det är så.
• Halsbrännan som kom runt vecka 30 var inte att leka med, och de där hemska skummande tabletterna man skulle tugga var ju vidriga!
• Jag sov, sov och sov. Hela graviditeten. All energi tog slut och jag orkade absolut ingenting förutom att jobba.
• Det var personer i min omgivning, både privat och på jobbet som fick mig att "skämmas" över min graviditet istället för att glädjas åt den. Jag kände, pga dessa människor, att jag inte hade rätt att vara lycklig. Så jag försökte gömma magen och jag blev otroligt besvärad så fort den kom på tal. Det här är det värsta av allt tror jag. Att jag aldrig fick känna den där gravidglädjen.
• Kläderna var sjukt obekväma och jag ville inte gå utanför dörren eller visa mig bland folk pga min kropp.
• Min barnmorska sa på första besöket att jag inte var en sådan som går upp mycket i vikt av en graviditet. Oj vad fel hon hade. Och oj vad jag grät och kände mig värdelös varje gång jag gick därifrån eftersom jag uppenbart misslyckats.
• Trots att min mage låg under eller på mittstrecket under graviditeten så drog sig inte folk för att kommentera hur stor mage jag hade. Jag mådde så dåligt över alla dessa kommentarer. Det värsta var nog när en kvinna på mitt jobb frågade om jag väntade tvillingar. Jag var då i sjätte månaden och folk hade just lagt märke till att jag var gravid. Detta sitter i och jag tänker "nästa gång ska jag vara smal". Sunt? Nej.

Det här är en del av hur jag upplevde min graviditet. Exakt allt vill jag inte röra vi. Än.



Det där med storleken på magen

Träffade en bekant för ett par veckor sedan som väntade sitt första barn. Hon var såå smal med bara en liten liten kula på magen, jag chansade på att hon var i 6 månaden. Det visade sig att hon var höggravid. Samma kväll gick hennes vatten och en bebis på 3550 g föddes. Tre veckor för tidigt kom bebisen.

Jag skojar inte när jag säger att min mage nästan var dubbelt så stor som hennes när jag var höggravid. Jag gick över nästan två veckor och fick en bebis på  strax över fyra kg.

Helt sjukt att hon trots sin lilla lilla mage bar på en helt normalstor bebis.

Det fick mig verkligen att inse att magens storlek inte alls har betydelse!

Min BAMSEmage två veckor innan bebis. Eller ja den mätte 36 på kurvan, så den låg mitt på mittstrecket. Så ganska normal egentligen.

Gravidmage!

Ska jag börja visa bilder på hur det gick till när jag blev tjock... Kan ju vara svårt att föreställa sig när man bara hör vikter. Börjar med en bild på magen i vecka 9.

 Håll till godo!

Upplever just nu att

ALLA sitter och tittar på "en unge i minuten".

Jag vägrar.

När man hittar de där byxorna

När jag kom hem från b.b hade jag absolut inga som helst tankar om att kunna få på mig några av mina stuprörsjeans. MEN jag trodde att jag skulle komma i mammajeansen. Det gjorde jag inte.

Efter två veckor tog jag mig ner till stan för att leta någon form av jeansleggings/treegings/jeggings (eller vad det nu heter). Letade verkligen som en galning och fann tillslut de perfekta på Lindex! Svarta och tajta hela vägen ner. Perfekt då jag nästan bara bär svarta stuprör i vanliga fall. Köpte ett par i storlek L och ett par i M. Två månader efter förlossningen kom jag i M och nu ytterliggare två månader senare är de för stora och jag behöver ett par i S. Men de är slut. Överallt.

Men så fann jag ett par på tradera som blev mina. Nu väntar jag på att de ska komma så jag slipper gå med hängröv mer! Längtar!

Bild från Lindex/tradera.