Storlekar

Favoritmössan!

Mest för att den varit så praktisk! Men något jag blev lite fundersam över när jag plockade upp de andra Lundmyr mössorna hon har var att det skiljer mycket i storlekarna.

Hon har utöver den här två randiga, varav den ena av dem är samma storlek som den svarta 0-6 mån. Men den svarta är ganska mycket större än den randiga.

Den andra randiga som är storlek 6- 18 (tror jag) månader är mindre än den svarta. Är det inte lite konstigt?

Samma sak med de två par randiga byxor hon har från Lundmyr. De i storlek 50 kunde hon ha väldigt länge, dem slutade vi med när hon hade storlek 64 på övriga kläder. Då tog vi fram storlek 70 och de var nästan små!

När vi ändå är inne på Lundmyr så fick tjejen en vit lekdräkt från deras Roayal kollektion. Kvaliten på den är kass, efter en tvätt så ser plaget väldigt gammalt och välanvänt ut.

På något vis känns detta lite överskattat. Men fint är det!

Vi gick till stan

Igår lördag gick vi till stan, det tog en ganska bra stund och stegen för dagen blev 12504!

Jag försökte ta en bild på vad räknaren men det gick inte så bra, håll till godo iaf så ni ser att jag inte fuskar ;)

Detta är alltså vad räknaren står på nu och det är väl dag fyra så snittet ligger ju iaf på 10.000 steg och det låter ju ganska bra!

Min lilla kärlek fick ha på sig favorittröjan när vi gick, jag är verkligen kär i den! Ett fynd från tradera, som mycket annat är.

Vi stannade till på husets uteplats/lekplats innan vi gick ner mot stan. Tjejen fick gunga en stund och sedan vägrade hon sova i vagnen och höll sig vaken hela vägen ner och hem, sittandes och tittandes på allt efter vägen.

Vi lyxade till det och köpte pastasallad på vårat favoritställe och satte oss vid vattnet och åt. Såå gott! Tjejen fick majskrokar och yoghurt, mums...

Babysimmet

Det där med babysimmet igen. På gårdagens lektion fick vi använda oss utav flytmatta och badring. Syftet var att bebisen inte ska känna sig obegränsad och rädd och föräldrarna skulle våga släppa taget, eller något sådant. Vi har inte så stora problem med att släppa taget eller våga så vi satte ner henne i ringen, instruktören hade nämt att barnet skulle luta sig framåt och då kunde man släppa. Det gjorde vi. Det gick inte! Det som hände var ju naturligtvis att hon hamnade med hela huvudet i vattnet då ringen tippade! Men det gick bra så vi försökte lite till och tillslut lyckades hon hålla balansen en stund utan att doppa huvudet.

Ligga på rygg på madrassen ville hon inte, utan vände sig fort och började krypa omkring på den för att sedan hoppa i vattnet!

Känns som hon gör själ för sitt namn ganska ofta.

Hur tänker folk?

Idag satt jag i väntrummet på bvc i godan ro i väntan på vägning/mätning. Efter en stund kommer en annan mamma med sitt barn och sätter sig mitt imot oss, bebisarna börjar kika på varandra och vi mammor sa väl en mening eller två. Först kallade hon min lilla tjej för kille (absolut inget konstigt då det är svårt att se) sen kom följande meningsutbyte (hon startar);

- Hur gammal är din bebis?

-Hon är fem månader.

-Jaha då är de lika gamla.

-Okej.

-Jag har fått höra att min är tjock men när jag ser din, ursäkta, så är ju hon bra mycket större.

(Jag kände hur försvarsinstinkten rusade, ingen ska väl säga att mitt lilla barn är tjockt? Eller gör man så?)

-Jaha ja jag tycker att din ser mycket större ut än min.

(Något jag aldrig skulle ha sagt om hon inte började, för så säger man ju inte det är oförskämt! Dessutom så hade det där barnet att brås på, skulle jag ha sagt det kanske?)

-Ja man blir väl hemmablind.

Turligt nog blev jag räddad av att sköterskan dök upp i dörren och det var min tur.

Det här är varför jag inte vill träffa andra mammor som ska hålla på och jämföra hit och dit.

Inne på bvc konstaterades det att min lilla tjej är väldigt tidig i utvecklingen då hon sen två veckor tillbaka kan sätta sig själv när hon krälar omkring, att hon stått i krypställning sen hon var tre månader och nu ålar hon sig fram som en blixt i lägenheten sen en månad tillbaka. Hon reser sig även om hon får ordentligt tag om ett stöd. Detta har gjort att hon har svårt att sova, jag fick förklaringen att det hade att göra med att hon är så tidig och att när hon sen går kommer hon sova bättre igen.

Hur hade ni reagerat på mamman på bvc?

Äntligen en snygg vårjacka!

Vi har varit ute i ganska god tid med alla kläder till fröken liten och hon har det mesta som kan tänkas behövas fram till stl 92 typ... Jag vet, vi är ute i god tid. MEN nu är overallen så gott som urväxt och vi tyckte att det var dags att börja se över det där med ytterplagg som kommer efter overallen, så sprang vi på den här sjukt snygga jeans jackan på Lindex i stl 74 så vi slog till!

Vi hade tänkt vänta till London med att shoppa, men det här kunde vi inte vänta på.

Snygg ska hon vara!

Skryta lite

Det händer inte ofta, någon gång kommer jag berätta mer om varför, men idag ska jag skryta lite om vår fantastiska lilla tjej. (Utan att tillägga att jag inte tror att hon är bättre eller märkvärdigare än andra, jag tror jag är skadad av jantelagen).

När hon var blott fyra dagar gammal sov hon i sin säng för första gången och har gjort det sen dess.

När hon var ca 10 dagar började hon sova hela nätter, då menar jag utan matuppehåll. Hon fick sista målet ca 23:00 och sov sedan oavbrutet till ca 9:00-11:00 dagen efter. Ja dessa barn finns.

När hon var nästan fyra månader drabbades hon av en jobbig förkylning och började för första gången vakna på nätterna och ville ha sig en slurk mat, men då efter sex timmars sömn och hon fortsatte sova igen när hon fått lite mat i magen. Detta blev bättre då hon fick lite medicin mot sin hosta, då återgick hon till att sova ordentligt igen.

När hon var en vecka gammal kunde hon hålla upp sitt huvud själv och när hon var två veckor kunde hon sitta i knät och ha huvudet under kontroll. Jag tror att det var för att hon blev i magen mycket längre än hon skulle.

När hon började utforska sitt gym som tre veckor gammal bebis försökte hon med alla sina krafter att vända sig om. Hon kunde även ligga på mage och lyfta på huvudet i korta stunder. När jag såg hur hon bökade runt i gymmet insåg jag att hon gjort precis likadant i magen. Jag brukade känna hur hon borrade runt med huvudet.

När hon var en och en halv månad vände hon sig från mage till rygg, när hon var två och en halv månad vände hon sig från rygg till mage.

Hon har kunnat stå när vi håller i henne sen hon var två månader och när hon var fyra lärde hon sig att stå själv i soffan med stöd av den.

Hon lärde sig sitta när hon närmade sig fyra månader, dock lite ostadigt så det var bara i sängen och i soffan hon fick sitta "obevakad", självklart satt vi med henne om någon nu tror att hon var själv i rummet. Idag sitter hon stadigt, men ibland får hon för sig att det är dags att ligga ner och då kastar hon sig bakåt så det gäller att vara med.

I samband med fyramånadersdagen började hon stå i krypställning och gunga fram och tillbaka. Hon har utvecklat det lite till att även gå upp på tå och kasta sig framåt. Antar att det är mer styrka i benen än i armarna.

Sen är hon superduktig på att äta och går upp i vikt exemplariskt!

Vi har hela tiden fått höra "guuud vad stadig hon är"," vad tidig hon är", "men kan hon verkligen det här hon är ju så liten" osv. Sen de där kommentarerna om tex "krypgunget"- "tro inte att hon kommer börja krypa än, det är hon alldeles för liten för". Därför drar vi oss mycket för att berätta om hennes framsteg för andra än våra föräldrar. Detta är mitt första barn och jag vet inte vad som är "normalt", för mig är detta "normalt" och jag blev förvånad när vi hälsade på en jämngammal bebis som behövde stöd för nacken som sex veckor gammal.

Så olika kan det vara och vår tjej har brottom. Brås på sin mamma måntro?