Nu är jag beredd att vidröra ämnet

Man ska aldrig jämföra och oja sig i onödan enligt mig. Idag är jag beredd att berätta lite om min graviditet, det har gått en tid sen jag hade den där magen. Så nu ska ni få ta del av lite av det som gjorde att jag hatade att vara gravid och det som gör att jag drar mig för att göra det igen;

• Jag började må illa i vecka sju och det höll i sig till vecka 24. Sen började det om igen mot slutet av graviditeten.
• Jag kräktes efter varje måltid, så fort jag vaknade och även mitt i nätterna fram till vecka 20.
• Jag började tidigt få kramper i benen nattetid, vaknade av att jag skrek så min älskade fick strecka ut det.
• Fick foglossning som gjorde att jag hade svårt att gå. Inte det optimala då jag har ett fysiskt krävande jobb. Men jag knep igen och stog ut. Sån är jag och för första gången tänker jag säga att det är så.
• Halsbrännan som kom runt vecka 30 var inte att leka med, och de där hemska skummande tabletterna man skulle tugga var ju vidriga!
• Jag sov, sov och sov. Hela graviditeten. All energi tog slut och jag orkade absolut ingenting förutom att jobba.
• Det var personer i min omgivning, både privat och på jobbet som fick mig att "skämmas" över min graviditet istället för att glädjas åt den. Jag kände, pga dessa människor, att jag inte hade rätt att vara lycklig. Så jag försökte gömma magen och jag blev otroligt besvärad så fort den kom på tal. Det här är det värsta av allt tror jag. Att jag aldrig fick känna den där gravidglädjen.
• Kläderna var sjukt obekväma och jag ville inte gå utanför dörren eller visa mig bland folk pga min kropp.
• Min barnmorska sa på första besöket att jag inte var en sådan som går upp mycket i vikt av en graviditet. Oj vad fel hon hade. Och oj vad jag grät och kände mig värdelös varje gång jag gick därifrån eftersom jag uppenbart misslyckats.
• Trots att min mage låg under eller på mittstrecket under graviditeten så drog sig inte folk för att kommentera hur stor mage jag hade. Jag mådde så dåligt över alla dessa kommentarer. Det värsta var nog när en kvinna på mitt jobb frågade om jag väntade tvillingar. Jag var då i sjätte månaden och folk hade just lagt märke till att jag var gravid. Detta sitter i och jag tänker "nästa gång ska jag vara smal". Sunt? Nej.

Det här är en del av hur jag upplevde min graviditet. Exakt allt vill jag inte röra vi. Än.