Innan jag fick barn var jag über känslig för allt som var äckligt. Som jag tyckte var äckligt. Jag kunde börja hulka för minsta lilla lukten, synen eller berättelsen.

Gissa om jag har fått höra och kanske till och med trott att detta skulle upphöra när jag fick barn.

Det gjorde det inte.

Jag hulkar fortfarande när jag byter bajsblöjor (vilket såklart sker minst en gång om dagen). Jag står ut. Jag gör det. Men jag behöver inte påstå att jag inte tycker att det är äckligt. För det tycker jag.