Eller något sånt. På en hylla här hemma står iallafall något som representerar ett ursprung. En flera decimeter hög dalahäst visar var halva släkten kommer från. Vi spenderar lite tid där då och då, men det är en bit att åka. Men ett härligt sätt att prata har de och jag blir alltid lika glad av att gå på stan där och höra orden klinga fram. Kanske är det för att det är så mycket minnen med dialekten som gör det.
I sommar blir det iallafall en dryg vecka där uppe!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar